Historia

År 1831 anges som Kuratorskonventets födelse, det var detta år som det första protokollförda mötet mellan nationernas kuratorer hölls. Även om Kuratorskonventet (KK) inte grundades förrän 1831 samarbetade nationerna i Uppsala även innan i mindre formella konstellationer och i en blygsammare omfattning. Nedan följer en mindre redogörelse över Kuratorskonventets historia.

1800-talet sätter tonen

1800-talets strömningar av tysk nyromantik och gryende patriotism i Sverige, tillsammans med en uppblomstring av studentlivet och tillströmning av fler studenter, antas vara några av orsakerna till att nationerna valde att formalisera och stadigfästa sitt samarbete. Under första delen av 1800-talet fördes en intensiv debatt i Sverige om utbildningsväsendet och det akademiska livet, studentexamen infördes till exempel 1831. Nationerna och studenterna gavs en större roll och utvidgat ansvar, nationerna sågs som ”…goda instrument för studenternas moraliska fostran.” (Jubileumsskrift, Kuratorskonventet 160 år 1831 – 1991, red Gustaf Skördeman, s 8). Studentlivet i Uppsala tilltog och studenterna deltog flitigt i olika opinionsyttringar i Uppsala. Våldsamheterna emellan studenterna avtog och studenterna betraktade sig själv som en något lugnare och seriösare grupp jämfört med tidigare. Känslan av samhörighet över nationsgränserna ökade. Vissa nationerna slogs samman och nationerna började förvärva egna hus i Uppsala. Med fastighetsinnehav tilltog seriositeten i nationslivet och ett allt större ansvar lades på kuratorerna (högsta verkställande ämbetsmän) vid de enskilda nationerna.

Vid en sammankomst mellan ett par av nationernas kuratorer den 10 april 1831 krävde så Östgöta nations kurator att mötet skulle protokollföras. Kuratorn krävde att det vid detta och kommande sammanträden skulle föras protokoll över avhandlade ämnen. Detta anses alltjämt utgöra grundandet av Kuratorskonventet. Värt att poängtera är att även om protokollföring nu tog sin början så har en stor del av det faktiska samarbetet, nu som då, förts i sammanhang som ej medfört nedtecknade. Från början dominerade frågor kring löpande administration av nationernas angelägenheter (t.ex. trycksaker till medlemmar och välgörenhet), formerandet av organisationen och opinionsyttringar. Konventet sammanträdde vid några protokollförda tillfällen per termin. Från 1835 och till 1902 samt från och med 1964 har konventet valt en ordförande; från och med 1842 kallad Curator Curatorum, för en period om ett halvår åt gången. Emellan 1902 och 1964 beträddes ämbetet ”ex officio” av Stockholms nations förste kurator. År 1837 enades konventet om att rekommendera nationerna att indela sina medlemmar (ledamöter) i de olika klasserna; seniorer, juniorer, recentiorer och examinandi. Fler av dess klasser består i någon form än idag. År 1840 bereds alla nationsmedlemmar tillträde och tillgång till, vilket gäller än idag, andra nationers bibliotek oavsett vid vilken nation man var medlem vid. Från och med 1841 beviljar konventet bidrag till Akademiska sjukhuset för vården av studenter.

Studentkåren bildas

I samband med den groende skandinavismen på 1840-talet tilltog diskussionerna 1843 om behovet av en förening ”…som kunde tala för studenterna som grupp och för all studenter och inte bara för nationerna som sådana.” (Jubileumsskrift, Kuratorskonventet 160 år 1831 – 1991, red Gustaf Skördeman, s 21) Till en början förenades ordförandeskapet i Kuratorskonventet med det för Studentkåren och styrelsen för de både utgjordes av nationernas kuratorer. En inte oviktig orsak till bildandet av Studentkåren var behovet av att kunna kontrollera och i viss mån begränsa studenternas opinionsyttringar som med tiden blivit allt synligare och högljudda. Som ett exempel kan nämnas Kuratorskonventets strävanden i mitten av 1800-talet att nogsamt kontrollera Allmänna sången för att i den mån det bedömdes behövligt kunna begränsa studenternas yttringar i formerna av studentsjungningar. Man ville alltjämt undvika för revolutionära eller rojalistiska yttringar som kunde öka spänningarna i Uppsala. Efter ett antal trätor kring legitimheten i uttalanden å samtliga studenters vägnar antogs den 12 mars 1849 stadgarna för Studentkåren i Uppsala och en mängd frågor kunde överföras från KK till Studentkåren. Sittande CC Arvid Sundberg var ”ex officio” även ordförande för Studentkåren. Sveriges första studentkår var därmed bildad. Efter uppdelningen märktes en avtagande aktivitet inom KK emedan den nybildade studentkåren sammanträdde mycket ofta. Ändå fram till det första världskrigets slut präglas KK:s existens av frånvaron av ärenden som krävde formella beslut. De skriftliga urkunderna mellan 1849 och 1918 lyser med sin frånvaro.

Andra världskriget och ökat antal studenter

År 1918 föranleddes sammanträdena av den bland studenterna rådande oordningen kring valborgsfirandet, valborgsfirandets behandlande inom KK är med andra ord ingen ny företeelse. De följande årtiondena rörde KK:s verksamhet främst anordnandet av fester, stävjande av oroligheter samt diverse välgörenhetsinsamlingar. Under andra världskriget kretsade konventets arbete kring hjälpinsatser för nordiska flyktingar, främst studenter. Ett antal insamlingar till krigsdrabbade ordnades och studentlivets festligare delar förde en mer nedtonad tillvaro under kriget. Olika åtgärder vidtogs för att skydda och stötta studenter från ockuperade grannländer.

Under femtiotalet var frågor som bostadsbristen, insamling av statistik över universitetsstudenter och avgifter till STIM frågor som väckte kuratorernas huvudbry. Nationslokaler utlånades även till universitetet då det rådde brist på undervisningslokaler. Antalet studenter växte kraftigt och såväl nationernas som KK:s organisation växte i omfång och storlek under slutet av femtio- och sextiotalet. Nationerna byggde ut, om och till sina nationshus samt uppförde en mängd studentbostäder i staden. Under sextiotalet ser vi den utveckling av nationsverksamheten som ligger till grund för 2000-talets nationer. Såväl fest- som den vardagliga verksamheten utökades och breddades, en tydligare uppdelning mellan kåren och KK blev synlig. Nationerna intog en stor roll på det studiesociala och kurativa området och sköt ifrån sig frågor som var av annan art. KK:s roll och organisation växte och tog mer formen av ett kontaktorgan nationerna emellan. Samtidigt fick nationerna utstå massiv kritik under sextiotalet, de anklagades för slutenhet, bakåtsträvande och sågs som förlegade sammanslutningar. Nationerna fick jobba allt hårdare för att motivera sitt existensberättigande. Det är även under sextiotalet som frågan kring nationsobligatoriet för första gången väcks till liv. Kuratorskonventets direkta kontroll över studentkårens direktion försvann 1963 och följande år antog konventet nya stadgar. Framförallt den begynnande debatten kring nationsobligatoriet visade med all tydlighet för nationerna behovet av att kunna uppträda enigt och påvisa nyttan av nationerna och dess verksamhet. Möjligheten att samla alla nationers tyngd i en röst skulle komma visa sig betydelsefull i de kommande årtiondenas obligatoriedebatt.

Under sjuttiotalet övertog KK i viss mån organiseringen av valborgsfirandet vid Gunillaklockan och doktorspromotionerna vi universitetet, detta efter att studentkåren avsagt sig sitt intresse och närde tankar på avveckling. Under åttiotalet utvecklades nationernas registerhantering och även gemensamma förhållningsregler gällande nationernas annonsering var på tapeten. Idoga diskussioner om nationernas utskänkningstillstånd har även följt KK under denna tid såväl som till idag.

Under 90-talet hade KK fått 12 underkonvent (idag har KK 13) samt såväl ordföranden (CC) som kassören (CP) halvtidsarvoderad. Under 2000-talet övergick CC till att vara heltidsarvoderad och nu jobbar tre personer på KK, CC 100 %, CP 50 % och viceCC 100 %. Utöver presidiet finns även en heltidsarvoderad Kommunikationsansvarig (KA) som ansvarar för uppsalastudent.com, Nationsguiden.se som hemsida och applikation samt KKs generella marknadsföring vid inskrivning och Valborg.

Många av de ovan nämnda ärendena avhandlas fortfarande idag, nära kontakt med utskänkningsmyndigheten, bevakandet av nationernas intresse gentemot universitet och kommun samt i viss mån övriga statsmakten är vad som huvudsakligen åligger KK i dess utåtriktade arbete. Nationerna emellan tar sig KK:s arbete främst bäring på program- och festverksamhet samt reglering av den i viss mån förekommande konkurrensen emellan nationer. Obligatoriefrågan fick sitt avgörande den 10 juni 2008 när riksdagen beslutade att från och med den 1 juli 2010 ej skall råda ett kår- och nationsobligatorium i Sverige. Den för nationerna essentiella skattestatusen bibehålls efter avskaffandet.

För historia om de enskilda nationerna hänvisas till deras respektive hemsidor.

Källa: Jubileumsskrift, Kuratorskonventet 160 år 1831 – 1991, red Gustaf Skördeman, utgavs med stöd från Uppsala Universitet till minne av Kuratorskonventets 160-års jubileum 1991.

Annons:
varannan vatten
Uppsala kommun
Natuionsguiden

Login